fbpx

Sexuella trakasserier kan dubbla självmorden – ta ansvar

10 september 2020

Sexuella trakasserier på jobbet kan vara en stark riskfaktor för självmord och självmordsförsök. Detta visar en ny studie från Stressforskningsinstitutet vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet. Trots tydliga lagkrav på förebyggande arbete fastnar arbetsplatser med att bara hantera konkreta och akuta fall – något som bevisligen till och med kostar oss liv. Med anledning av den sucidpreventiva dagen 10/9 vill vi uppmana Sveriges arbetsgivare att se sitt ansvar i att både förebygga sexuella trakasserier och suicid.

Att sexuella trakasserier är ett problem som en stor andel av Sveriges kvinnor upplevt har inte undgått någon – framförallt inte efter alla de vittnesmål och upprop som lyftes under #metoo. I kölvattnet av #metoo valde flera arbetsplatser att säga upp män som anklagats för sexuella trakasserier, men också att genomföra stora förebyggande insatser för att undvika problemet i framtiden. Detta är en väldigt positiv utveckling! Samtidigt uppger över hälften av de som utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats att de inte fått det stöd de behövt från sin arbetsgivare.

Trakasserier och sexuella trakasserier har tidigare konstaterats vara en riskfaktor för psykisk ohälsa men den studie som publicerats i dagarna tyder alltså på att personer som varit utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats hade mer än fördubblad risk för självmord, och över 50 procents högre risk för självmordsförsök. Detta ger arbetsgivare ännu större anledning att arbeta med främjande och förebyggande arbete på sina arbetsplatser.

Det är diskrimineringslagen som reglerar rättigheter och skyldigheter på området, där arbetsgivarens ansvar är långtgående. De senaste åren har vi på Make Equal sett hur företag och organisationer runtom i landet arbetat för att upprätta policys, rutiner och nolltolerans mot sexuella trakasserier. Detta är ett viktigt arbete men osäkerheten är fortfarande stor hos många arbetsgivare kring hur de bör hantera frågan.

Viktigast är förstås det förebyggande arbetet med organisationskultur, jargong och trygghet. Sen 2017 har arbetsgivare ett ansvar att systematiskt kartlägga verksamheten för att upptäcka risker och brister, oavsett om sexuella trakasserier upplevs som ett problem här och nu. Ändå tycks många arbetsgivare fortfarande tro att detta arbete inte är något som angår dem så länge de inte får kännedom om konkreta fall – eller att det räcker med att prata om nolltolerans.

Att införa nolltolerans mot sexuella trakasserier på en arbetsplats är ett viktigt steg, men policys kopplat till detta får aldrig stanna vid att bli pappersprodukter eller tomma ord. Arbetsplatser behöver jobba med en aktiv nolltolerans där chefer är nyckelpersoner och förebilder som visar i både ord och handling vad som inte accepteras på arbetsplatsen. På så sätt gör man det tryggare och lättare att säga ifrån eller rapportera, vilket är avgörande för att bryta den tystnadskultur som präglat allt för många rum allt för länge. 

Det finns så mycket att vinna på att arbeta med värderingar, attityder och trygghet. Det handlar förstås om att skapa en fungerande och produktiv arbetsgrupp – men också om arbetsmiljö och enskilda individers välmående. Om inte tidigare argument räckt borde studien från Stockholms universitet övertyga de flesta. Linda Magnusson Hanson som ledde studien uttryckte det så väl: “Forskningen tyder på att arbetsplatsinterventioner skulle kunna bidra till självmordsprevention”.

Vi frågar oss ofta vad som ska till för att alla arbetsgivare ska ta sexuella trakasserier på allvar. Är det kanske nu, när det visar sig handla om liv och död?

Kristina Wicksell Bukhari
kommunikatör och jämlikhetskonsult på Make Equal